Dag 03 – Mina föräldrar
Okej. Eftersom jag inte vet ett skit om min pappa tänker jag skriva om min mamma! Nu vet alla det, så bli inte besvikna att ni bara får information om min mamma!

Min mamma är fin punkt slut.
Nej. Seriöst. Hon heter Boel Marianne Henriksson och är gammal
(53 ? - tror jag?) Hon är 53, sprang faktiskt ner och frågade! Hon föddes 1957-12-18 någonstans där upp kring Kalix tror jag? Menar, måste väl ha varit Kalix? Eller så var det hon som föddes hemma. Svårt, har ingen aning faktiskt. Så det får bli ett mysterium. Hon gillar att sitta och spela Farmville på facebook. Jag tycker det är ytterst jobbigt eftersom jag anser hon bryr sig mer om Farmville än mig. (skoja lite smått). Nej, men hon nördar sönder Farmville på seriöst. Sen tycker hon även om att baka, och hon är jävligt bra på att baka också! Speciellt dom där muffinsarna med choklad som alla borde smaka. Sen, finns det en sak hon gjort i över 20 år! Och det är att titta på Glamour. Det är ta mig fan världens sämsta serie! Det går på Tv4 plus, ifall någon vill titta in den. Men varnar er, den har gått i över 20 år och det är bara drama mellan två familjer som slåss om ett företag! Sen om man missar ett avsnitt fattar man inget. Så mycket drama är det i det programmet. Och så är dom typ 50 plus också.

Vad mer ska jag säga? Hon sjunger falskt. Och då menar jag falskt. Det tråkiga är att hon tycker om att sjunga - så hon gör det rätt ofta. Hon är tondöv också. Så det är inge trevligt om man är i närheten när hon sjunger eftersom det låter förjävligt helt enkelt. Sen är hon grymt dålig på engelska och fett bra på matte. Hon kanske inte kan förklara matte, men hon vet hur man räknar. Hon flytta till Sthlm när hon var 19 år. Och bodde där i 19 år också tror jag. Sen flytta hon upp till sega Överkalix igen. Hon brukar jobba inom kontor, fast just nu är hon arbetslös eftersom vi flyttat.

Hon har haft bröstcancer. Tror jag inte levde då. Så, hon överlevde, vilket jag är grymt glad över. Sen när jag gick i tvåan tror jag. Fick mamma hjärnblödning. Kommer ihåg det som om det var igår. Vi var hos mormor och morfar på övervåningen, klockan var väl kring 5 på morgonen och min mamma ramla ihop. Dum som jag är trodde jag hon snubbla så hjälpte hon ner för trappan och gick upp och sov igen. Sen kommer mormor upp och väcker mig och min syster och berättar att mamma mår dåligt och att ambulansen är på väg. Jag sprang ner för trappan och grina och krama om min mamma tills ambulansen kom. Kommer ihåg att jag berättade hur mycket jag älskade henne. Men hon kunde inte svara eftersom hon tappade rösten - då grina jag ännu mer. Sen mitt i allt var alla mina kusiner där och mamma försvann till Kalix (?), Sunderbyn (?). Kommer inte ihåg. Sen bodde jag och min syster hos mormor med mina kusiner + mina kusiners mamma. Eftersom mormor och morfar, samt hennes bror var på sjukhuset med henne.

Efter hjärnblödningen fick hon börja lära sig om nästan allt. Hon kunde knappt skriva, läsa, gå, prata osv. Och nu skriver hon helt okej. Innan hade hon världens finaste handstil, kunde läsa bra som fan men nu går det än lite segt för henne. Samma att gå, hon blir trött fort och så pallar hon inte att vara på tex. stan för mycket eftersom hennes hjärna inte orkar med för mycket folk och ljud. Det går mycket lättare att prata för henne nu än vad det gjorde precis efter hjärnblödningen. Fast hon stammar rätt mycket och ibland kan hon sluta prata i en mening, asså hon avslutar den inte. Så man får ha tålamod över det. Sen är det ganska jobbigt eftersom hon gråter över allt. Om hon inte får upp en flaska kan hon börja gråta, om hon bränner maten lite börjar hon gråta osv. Det tar på en, jag vill inte att hon ska gråta. Men det är bara något man får leva med nu. Det gäller att hjälpa henne så hon slipper gråta.

Hon överlevde cancer och hjärnblödning. Så är faktiskt stolt att det är min mamma. Sen eftersom hon är överviktigt har många typ mobbat mig pga henne. Liksom, jag fattade aldrig grejen med det hela? Min mamma kanske var/är fet. Förde kanske hon har mer hjärta och känslor än vad deras mamma har! Sen hade hon kunna dött dagen hon fick hjärnblödning. Det kom ju bara mitt i allt? Dagen innan mådde hon toppen. Så liksom, om jag inte hade hjälpt henne ner för trappan hade hon ju ramlat. Sen en till sak att vara stolt över. Det är att hon håller på att gå ner i vikt. Hon är gått ner över 40 kg på 9 månader. Och det tycker jag är grymt, coolt och starkt gjort. Hon fikar inte, hon äter inte godis, hon dricker inte läsk, hon äter regelbundet, var 3-4 timme tror jag det är. Så ja, tycker min mamma är cool. Min mamma är fett cool.

Sen älskar jag min mamma över mycket annat som inte ens går att skriva! Liksom, kan berätta vad som helst för henne. Eller, jag gör det. Tycker det bara är fel att ljuga för henne. Berättar varje gång jag ska på fest och att det kommer vara alkohol inblandat osv. Berättar alltid var jag går. Berättar alltid vad jag ska göra. Berättar alltid vad som hänt. Tror min mamma är en bland mina bästa kompisar. Fast vi inte umgås rätt mycket. Men hon finns alltid där. Sen är jag grymt lycklig och glad över att hon litar på mig. Får göra det mesta jag vill om jag frågar henne. Sen undrar jag varför det är så med mig? Min syster fick inte alls göra lika mycket som jag får. Det kanske beror på att jag faktiskt tar tid att pratar med henne om sakerna. Så det ligger något i att om jag är ärlig litar hon på mig? Visst, skulle kunna ljuga för henne. Men jag skulle inte kunna leva med det. Älskar henne ju. Nu menar jag inte att jag är värsta duktiga flickan som aldrig har ljugit.

Mer saker jag älskar med min mamma är att är hon är stolt över mig. Det kan vara pinsamt eftersom hon kan börja gråta över det också. Hon började grina när hon såg mina betyg eftersom hon var så stolt över mig, när jag spelar musik osv. Sånt blir jobbigt i längden. Sen älskar jag henne eftersom hon stöttar mig med allt jag vill göra! Asså, kan inte förklara min mamma med ord. Hon är bara den bästa mamman man kan ha! Det bästa min mamma har sagt tror jag är att det enda jag behöver göra med mitt liv är att flytta från Överkalix och gå ut gymnasiet! Sen fick jag bli hippie bäst jag ville.

Sammanfattning: Min mamma är gammal, tjock, underbar, cool, stark människa. Haft hjärnblödning, bröstcancer, gått ner 40 kg på 9 månader, mina bästa kompis typ. Hon är typ handikappad? Det är hon.
Jag är stolt över henne. Jag älskar henne!

Älskar min mamma helt enkelt. Inte den här texten kan beskriva hur sjukt mycket hon betyder för mig! Det går inte att beskriva. Går inte.