1:a kor 13:4-7
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den , allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.Tycker den där texten förklara rätt mycket vad jag tycker kärlek är. Kärlek är fint. Behöver jag säga något mer ens? Kärlek är underbar. Kärlek är vacker. Vet faktiskt inte vad mer jag ska säga. Folk brukar ofta missförstå mig hur jag tolkar kärlek. Så folk tror säkert jag är en känslokall idiot, förlåt mig. Kärlek är fint. Ärligt vet jag inte vad jag ska skriva utan att det blir helt cp.
Fast en sak jag stör mig på, som jag kan ta upp, är när folk säger att kärleken kan vara dålig. Till exempel om jag skulle vara jätte kär i en kille/tjej som inte är kär i mig. Varför ska jag då skylla på kärleken? Är ju inte kärlekens fel att han inte tycker om mig. Menar, om det bara hade varit kärlek runt oss och inte något hat, då skulle allt vara perfekt. Det är inte kärleken som är ond. Det är hatet. (hat är att ta i, men ni fattar hur jag menar.) Visst, klar att det gör ont. Ändå inte kärlekens fel. Kärleken är fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar